Egentligen är fikarasterna målet med hela distanscyklingen så jag funderade på hur detta skulle gå. Tråkigt att leva på "gel" en hel dag
Slutsats: Gel är snabb energi, men blir kladdigt och bara sockersött med lite lätt magknip som följd. Det behövs lite mer att tugga på.
Vi bokade in en ledig dag, Kristi Himmelsfärdsdagen då vi var ledig från våra arbeten. Veckan innan planerade jag banan vi skulle köra. Den blev turen över Mariefred - Gnesta - Nykvarn - Södertälje. Den vägen känner jag ganska väl och vet att den är bra att cykla. Sträckan från Tullinge och tillbaka var ca 15,5 mil så vi skulle nog bli trötta.
Eftersom jag veckan innan hade varit influensasjuk så kände jag mej väldigt osäker på formen. Kände att jag ännu inte riktigt fått tillbaka styrkan i musklerna. Så för att ha lite draghjälp och moraliskt stöd av en kamrat som kunde hjälpa mej om jag blev trött så bad jag Fredrik G att följa med. Han var också i behov av att få ett långt träningspass.. Han tyckte det skulle bli roligt och ställde naturligtvis upp. Så då blev vi 4 st som bestämde träff kl 8 i Tullinge hemma hos Mattias för en skön dag på sadeln.
Torsdagen den 14/5 startade soligt men lätt kylslaget. Det fick bli både armvärmare och knävärmare. En regn och vindjacka åkte ner i ryggfickan tillsammans med an massa gel och bars. Alla var på plats i tid så vi kunde komma igång exakt kl 8. Bra gjort.
Tanken med distanspass på cykel för triathleter är att att försöka få till ett så jämt tempo som det bara går under lång tid. Nu är de ju svårt att få till detta just för cykel eftersom vägen oftast inte är slät och heller inte alltid känd, så pulsen går oftast upp och ner.
Dagen tur blev bättre än väntat. Vi körde direkt till Mariefred på ca 2 tim och 60 km. Där vid busstorget vid Läggesta stannade vi till för lite fika och lite extra energiintag. Den fortsatta vägen ner till Gnesta är grymt vacker och cykla, kanske inte optimal för jämt tempo eftersom de är lite kuperad, men oj så fin.
Vändpunkten i Gnesta gjorde att vi fick lite bättre vind som tog oss norrut på småvägar upp mot Nykvarn där vi ungefär gjort ytterligare 60 km. En punka på Fredriks bakhjul sinkade oss ca 10 min men det var rätt okej. Tvetavägen är lång och rak men lite utför så där stod vi på rätt bra och snittade säkert över ca 35 km/h under lång till. Väl i Södertälje stannade vi till på OK och tog en välbehövlig varm korv och coca-cola. Jag började nu känna av tröttheten ordentligt i benen så jag fick bita ihop ordentligt.
Backvägen genom Södertälje, dvs nedanför Scania-fabriken och över kanalen för att kunna cykla förbi fängelset Hall och vidare mot Vårsta, gick på ren vilja. Sista milen från Vårsta-rondellen till Tullinge fick ske på stora trafikerade vägar vilket inte är det roligaste att cykla, men nu ville vi hem så fort det bara gick.
Tillbaka i Tullinge efter ca 6 tim och 143 km sedan start är mer än godkänt.. Alla var trötta och ganska slitna. Fredrik och jag tackade för oss och cyklade milen hem till Huddinge i lugnt fart. Göran och Mattias hade planerat in ett ca 30 min löppass fick snällt byta skor och jogga runt direkt efter cyklingen. Ja dessa triathleter.
Sammanfattningsvis en mycket trevlig dag. Jobbig men nyttig. Man lär sig alltid något nytt att ta med sig till nästa gång förutom den rena träningseffekten på rumpa, nacke, mage och ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar